Vad är det som händer?
Allvarligt talat förstår jag inte vad det är som händer. Just nu dalar allt bara rätt ned och det finns ingen nödbroms. Man vet varken ut eller in och man vet inte vad som kommer att hända. Nu känns det verkligen som om vad som helst är möjligt och man borde inte bli förvånad. Jag känner bara att jag vill inte mer. Nu är det inte skoj att vara med.
Helgen har varit allt annat än lugn. Många motgångar som medför mycket tankar. Allt började så bra men då ska saker och ting gå fel. Jag är på sätt och vis glad att jag var med men självklart är jag fruktansvärt ledsen. Nu är man nere... deppig... fundersam... förvirrad... och framför allt ledsen. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att påverka situtionen men allvarligt talat är jag helt tom. Jag vet ingenting, vill inte göra någonting, vill inte äta, vill inte sova, inte ens spela wow... bara vara i min egen värld.
Jag är bara så fruktansvärt rädd för att förlora det lilla jag har kvar. Jag var nog optimist när jag trodde för några månader sedan att det inte kunde bli värre. Vill bygga upp ett skyddstängsel runt mig och stanna där inne, men det tänker jag inte göra, inte den här gången.
Det värsta är nog att när jag kommer in i denna grubblingsfasen så slutar inte tankarna på det som tynger mig för stunden utan jag kan gå år tillbaka och grubbla på det som jag tyckte var jobbigt då. Det är som om jag aldrig kommer ifrån det. Vad finns det att säga?
N I - Ä R - D E T - B Ä S T A - S O M - H A R - H Ä N T - M I G - !
Life is a rollercoaster.
Wanna ride?
Helgen har varit allt annat än lugn. Många motgångar som medför mycket tankar. Allt började så bra men då ska saker och ting gå fel. Jag är på sätt och vis glad att jag var med men självklart är jag fruktansvärt ledsen. Nu är man nere... deppig... fundersam... förvirrad... och framför allt ledsen. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att påverka situtionen men allvarligt talat är jag helt tom. Jag vet ingenting, vill inte göra någonting, vill inte äta, vill inte sova, inte ens spela wow... bara vara i min egen värld.
Jag är bara så fruktansvärt rädd för att förlora det lilla jag har kvar. Jag var nog optimist när jag trodde för några månader sedan att det inte kunde bli värre. Vill bygga upp ett skyddstängsel runt mig och stanna där inne, men det tänker jag inte göra, inte den här gången.
Det värsta är nog att när jag kommer in i denna grubblingsfasen så slutar inte tankarna på det som tynger mig för stunden utan jag kan gå år tillbaka och grubbla på det som jag tyckte var jobbigt då. Det är som om jag aldrig kommer ifrån det. Vad finns det att säga?
N I - Ä R - D E T - B Ä S T A - S O M - H A R - H Ä N T - M I G - !
Life is a rollercoaster.
Wanna ride?
Kommentarer
Trackback
